Krystallia Sakellariou

Kan you lyssna the koltrast?

Kan you lyssna the koltrast? Bok 480 sidor, trådbunden för hand, 3 exemplar. 2024

Hela boken går att läsa som pdf här (sätt markören ovanpå den vita rutan för att blädda framåt i boken genom pilarna längst ned till vänster):

Kan you lyssna the koltrast? är en samling texter och dialoger som utspelar sig kring det fritidshus i Halland där jag växte upp med en svensk mamma och grekisk pappa. Samtalen mellan föräldrarna sker på en språkblandning där svenska, engelska och grekiska ord används i samma mening. En viss logik kan anas och som jag som vuxen börjat utläsa; engelskan är den sammanhållande strukturen, svenska substantiv står för samhälle och livet utanför hemmet, grekiska ord för mat och det mer intima. Tidigt förstod jag att denna språkblandning var ett sätt att tala som inte var korrekt och som lätt skulle kunna missförstås utanför familjen. Jag lärde mig att inte blanda språk, utvecklade nästan en fobi för felstavningar och andra språkfel som jag trodde skulle avslöja min delvis utländska bakgrund, även om ett ”I have ramlat!” ibland kan slinka ur mig i en plötsligt situation och till allas förvåning.

I det fritidsområde och den sommarstuga där jag växte upp som egentligen inte var tänkt att bli vårt permanenta boendet, var vi en av få åretruntboende familjer. Vår språkblandning verkade vara unik men i dag kan jag se många liknande språkblandningar i andra familjer där flera språk talas. När jag nu efter mina föräldrars död försöker skriva på det sätt som de talade med varandra ser jag det som en akt där jag vill återuppliva vad jag idag skulle vilja kalla för ett utdött mikrospråk. Och istället för den skam jag kunde känna när jag var barn och någon kompis råkade höra hur mina föräldrar talade med varandra, kan jag idag känna stolthet över detta unika språk. Jag betraktar nu språkblandningen som ett försök att binda samman en familjs splittrade bakgrund i ett neutralt språk utan hierarkier. Ett språkligt rum utanför geografin.

I Kan you lyssna the koltrast? utgör barndomshemmet ramen för boken som jag till formen tänker mig som en koltrast att hålla i sin hand. Texterna rör sig fram och tillbaka i tiden och mellan husets insida och utsida. Ibland är föräldrarna närvarande, ibland bara pappan efter mammans död. Och ibland jag själv som tar hand om huset, sover i föräldrars säng för första gången. Pappans blandning av roliga historier och krigstrauman från andra världskriget i Grekland fortsätter att eka i huset. Likaså mammans röst och kropp som rör sig mera i bakgrunden samtidigt som hon också bär hela huset i sina händer. Huset som också blivit pappans skydd och isolation. Drömmar och sömnlöshet är återkommande bland texterna. Likaså tankar om paradis och stundande katastrof. Genomgående finns kärleken till maten, för njutning och för överlevnad.

Gåkäpp, placerad i taket, upp och ner. (En käpp att inte längre stödja sig på mot golvet, utan kanske svinga sig upp mot taket istället?

Installation på golvet, bakom boken, trasiga glasögon placerade i ny formation, likt en fisks ögon placerade på motsatt sida varandra:

En tidigare performanceläsning av texterna till boken där jag förflyttar mig mellan tre stolar: